Som en del av er vet fick jag hem en jourkatt i slutet av april, lilla Puzzel. Hon skulle avlivas då hon var fruktansvärt rädd för människor och det bedömdes att hon pga denna rädsla mådde så dåligt att det var bättre för henne att få somna in. Hon var ca ½ år gammal så det hade ju varit tråkigt. Jag hade ju redan lyckats med Daniska som även hon skulle avlivas av samma orsak och därför blev jag tillfrågat om jag ville försöka, och självklart ville jag det.

Då jag inte ville släppa ihop dom satte jag up min fina dörr gjord av kompost-galler och sov på soffan. Redan första natten sökte Puzzel kontakt då hon ville komma in i vardagsrummet- drog i gallret och jamade. Bestämde mig dagen därpå för att redan släppa ihop dom och det gick toppen. Puzzel och Daniska blev kompisar direkt och busar som tokar hela tiden, kelar med varandra och tvättar varandra. Chanel har alltid varit svårflirtat när det gäller andra katter men hon bara fräser och kanske klappar till dom nån gång och inget mer.

Puzzel är svår- hon är väldigt nyfiken och vill gärna var med när jag håller på med saker men stack iväg så snart jag rörde mig i hennes riktning. Med tiden vande hon sig så pass att hon ändå la sig nära mig både på soffan och i sängen. Att jaga fötter under täcket upptäckte hon fort var en rolig lek. Men när jag försökte klappa henne lite försiktigt var hon borta lika snabbt som blixten. Hon var livrädd för beröring och jag började tappa hoppet litegrann.

Det tog nästan 3 månader men nu äntligen har jag börjat få klappa henne! Det började med när hon löpte senast att jag fick klappa lite här och var. Sedan fick jag fortsätta klappa även när hon slutade löpa. Nu sätter hon sig nära mig och jamar lite lätt för att få uppmärksamhet och för att hon vill bli klappad.

Hon är fortfarande väldigt försiktigt och jag tror detta kommer sitta kvar väldigt länge. Daniska är fortfarande lite skygg emellanåt trots att hon har varit hos mig i nästan 1 år.

Snart letar vi ett eget hem till Puzzel, hon behöver en lugn person som ger henne den tid hon behöver. Det kommer säkert ta några månader innan hennes människa får klappa henne med hon är värt att vänta på! Helst ska det finnas en katt till i hushållet som kan visa henne att människor inte är farlig.

Jag hoppas verkligen vi hittar hennes för-alltid-hem, hon har visat sig var väldigt kelen men behöver som sagt massor av tid och att man inte tränger sig på henne.

 

Här har ni ett suddigt kort på Bill och Bull aka Daniska och Puzzel