Så kan man nog beskriva mina känslor just nu. Ledsen, besviken, arg, saknad, lättnad...

Efter 7½ år går Johanna och jag skilda vägar.

Det var på känn redan ett tag och jag bara väntade på att någon skulle får modet och tar steget. Till slut var det Johanna som tog det slutgiltiga beslutet och även om jag själv hade funderat på det ett tag så gör det inte mindre ont för det.

Det har inget att göra med att vi inte tycker om eller älskar varandra utan att det helt enkelt inte räcker längre.

Vi är inte heller ovänner utan kommer fortsätter att vara vänner och detta inte bara för att vi har häst tillsammans (vi äger Sammy båda två) utan även för att vi bryr oss om varandra. Hon är dessutom den personen jag känner bäst här i Sverige, så klart. Då jag ändå är rätt osocial av mig (jobb, stall, hem-> min vardag) har jag inga vänner här som jag kunde prata med. Självklart är det jättejobbigt att ha henne så nära och umgås i princip varje dag och det kommer ramla många mer tårar men jag kommer överleva.

Jag kommer sakna känslan av att höra ihop med någon och alla kramar och pussar och veta att där finns någon som väntar på dig när du kommer hem.

Samtidigt finns det en viss lättnad pga andra saker men just nu är det saknaden som tar störst plats.

Mitt självförtroende har ju även den fått sig en törn (inte för att det var så där jättebra innan) men What doesn't kill you makes you stronger.

Jaja, lite rabbel och babbel så här på eftermiddagen.